ujuj

Senaste tiden har varit både bra och helt hemsk. Albert låg i koma i nästan 3 veckor innan han dog, hjärnaktiviteten var nere på noll hela tiden och läkarna sa att det inte fanns något hopp. Utan hopp finns verkligen ingenting kvar, och vem bestämmer när hoppet ska försvinna. Det gör nog vi själva, när vi inte orkar längre utan vill gå vidare och kanske inse den där hemska sanningen som gör så jävla ont i hjärtat.

Mamma kämpar på med sin cancer och cellgifter, hon har nu tappat allt hår och i tisdags var vi inne i en perukshop och valde ut en till henne. Så nu kan hon gå ut igen utan och skämmas. Nästa fredag är det dags för mer cellgifter, jag har ingen aning om det går framåt eller inte. Jag får än en gång helt enkelt leva på hoppet. Jag är så slut psykiskt att för första gången på ett år så tar det på mig fysiskt. Jag orkar ingenting, jag gör mycket men på tomgång. I sommar ska jag se om jag kan hitta ett jobb jag TRIVS med, så jag får ihop lite pengar och har nåt att göra.

I sommar blir det iaf:
Gröna Lund
Semester hos mamma med sonen min - mat, spel m.m.
Bio
Parken Zoo
En eventuell teaterpjäs
Ska försöka ta upp en riktigt gammal hobby jag fick så mycket beröm för, dvs fotografering.
Nytt jobb?
Många långa promenader och träning
-

En del läxor är verkligen värda att lära sig. Igår hände något jag inte trodde skulle hända men jag hoppas något gott kom ur det annars får jag leva med ett stort jävla misstag som jag själv drog på mig. En stort jäkla misstag.

Tacksam för:
Min son
Linda
Mamma
Syster
Goda kaffet
De underbart goda muffinsarna!




Over and out.
-