Sitter och tittar på hockey, alldeles själv. Har jobbat i många och långa timmar idag och längtar efter ledighet och sovmornar, picknicks med sonen och lagom varma dagar så jag kan vara ute och göra vad jag vill. Ta promenader, cykla, sitta med en bok i gräset på en filt, grilla, leka, bara njuta och försöka än en gång lista ut vad som är njutbart i livet.
Längtar efter värme, närhet, ömma äkta ord och ha känslan att man verkligen verkligen betyder något. Jag känner mig instängd i mig själv och längtar efter att ha roligt, jag älskar att bara sitta och skratta med en vän men också kunna prata om djupa saker. Att diskutera är verkligen något jag älskar, men jag känner inte många som är speciellt intressanta att prata med. Jag behöver en het kväll på stan och få göra det jag trivs med. Vill umgås men också veta att jag kan få komma hem till hemmets lugna vrå. Bli mött i dörren av någon som saknat en, som gjort fint hemma och som inte bara vill sitta framför Tv:n. Jag spelar gärna kort och andra spel i timtal, tar mig iväg till en sjö enbart för att få sitta vid vattnet, lägga sig på rygg och lyssna på vattnets porlande ljud.
Jag känner mig rastlös och otillräcklig, är känslig och behöver egentligen komma bort och vara för mig själv. Tyvärr innebär livet ansvar och jag kan inte bara göra vad jag vill när jag vill även om mitt hjärna säger så - hjärtat säger tvärtom. Jag behöver fortfarande hitta en sorts balans men jag forlorar mig själv i allt ansvar och jag märker att kroppen börjar sakta men säkert stänga av.
Önskan just nu är att få vakna upp och tänka: "Livet är så jävla underbart!!"
Den som väntar på något gott...........
-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar